Visa alla artiklar

Bryter du mot lagen?

Av Richard Whitehand, oktober 2002

Många förstår att avsaknaden av användarcentrerat tillvägagångssätt vid utveckling ofta leder till oförutsedda problem i utformning av produkter och system. Tyvärr kan så även vara fallet vid offentlig lagstiftning.

För några år sedan ändrades en av Sveriges trafiklagar. Ändringen har inneburit att majoriteten av Stockholms bilister numer regelbundet bryter mot lagen utan att de vet om det. Är du en av dem?

Föreställ dig den här situationen:
Du kör genom centrala Stockholm på den största motorvägen (E4:an). Hastighetsbegränsningen är 70 km/timme (och du håller den). Du byter till den yttersta filen på motorvägen för att köra om bilar som färdas med en lägre hastighet.

Än så länge har du inte brutit mot lagen. Du har nu passerat de långsammare bilarna och det finns inga bilar precis framför dig. Flera bilar ligger bakom dig som vill köra snabbare än du.

Vad bör du göra nu?

A Fortsätta köra i den yttersta filen.

B Byta fil och släppa förbi de bilar du har bakom dig.

De flesta skulle välja "B" - skulle du också göra det? Tyvärr innebär alternativ B att du bryter mot lagen (för närvarande är straffet 600 kr i böter, om du åker fast).

Kanske undrar du nu varför detta är ett brott mot lagen? Lagen säger att du på en flerfilig väg med en hastighetsgräns på 70 km/timme eller mindre EJ FÅR byta fil FÖRUTOM:

1. Om du ska köra om.
2. Om du ska köra av på en avfart.
3. Om du ska stanna eller parkera bilen.

Tyvärr måste du stanna i den fil du befinner dig i, eftersom:

(1) Inte gäller - du har redan kört om.
(2) Inte gäller - du ska köra genom Stockholm.
(3) Inte gäller - du ska inte stanna eller parkera på motorvägen.

Är du fortfarande inte övertygad? Då kan du själv läsa trafiklagarna på: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19981276.htm (Tips: Kapitel 3, paragraf 7 och 9)

Varför formulerades lagen på det här sättet? Varför bryter de flesta förarna ovetandes mot den? Diskussioner med Vägverket avslöjar att de inte ser några problem med lagen. Man undrar hur lagarna kunde formuleras så här. Man kan föreställa sig att flera faktorer har haft betydelse (se nedan), men de mynnar alla ut i ett övergripande problem - avsaknaden av ett användarcentrerat tillvägagångssätt vid utveckling.

• Bristfällig förståelse för den verkliga användningssituationen. Vägverket har sitt huvudkontor i Borlänge, ganska långt från Stockholm. Man kan anta att deras personal huvudsakligen bor och kör bil där, snarare än i Stockholmsområdet, där det finns många långa flerfiliga passager med 70 km/timmen som hastighetsbegränsning. Kanske föreställer de sig Stockholm som en permanent trafikstockning, och tycker därför att filbyte bör undvikas? (Det är mycket köer, men bara i rusningstrafik, och den här lagen tillämpas under hela dygnet, alla dagar).

• Avsaknad av användartestning av föreslagna ändringar. Det skulle ha varit bra om den föreslagna ändringen av reglerna hade testats med ett representativt urval av riktiga förare i riktiga körsituationer (eller simulationer) innan de blev lagar.

• Dålig informering till användarna vid 'implementation'. Just den här lagen trädde i kraft i slutet av 1998. En informationsbroschyr skickades ut i samband med lagändringen. Dessvärre är det inte troligt att alla förare såg och läste den, och även om de gjorde det är konsekvenserna av den lagändringen inte uppenbara i broschyren.

• "Det finns inget problem" som svar på användarnas bekymmer. Att det inte finns några problem är antagligen det största (och enklaste) misstaget man kan göra. Det är självklart att de som tagit fram dessa lagar förstår dem och hur man resonerat för att komma fram till dem. Tyvärr är det som är viktigast att användarna av lagar och regler har samma förståelse.

Till sist, om du är osäker, prova att köra genom Stockholm, och strikt följa den här lagen. Det kan bli en orolig bilfärd. Bilisterna bakom en brukar bli upprörda om du envist stannar i den yttersta filen och kör med en hastighet av 70 km/timme.