Standarder i användbarhet och användarorienterad design

Detta dokument beskriver de viktigaste internationella standarderna i användbarhetsområdet och användarorienterad design. De huvudsakliga standarderna inom området är de som skapas av ISO (Internationella Standardiserings Organisationen), till vilka nationella standardiseringsorganisationer ger input. De flesta görs även till Europeiska standarder. Kopior kan erhållas från ISO eller nationella standardiseringsorganisationer (i Sverige heter de exempelvis SIS).

Utöver standarder så finns det även ett stort antal riktlinjer som har publicerats av individer och organisationer runt om i världen. I samband med att man vill designa en speciell typ av produkt (till exempel en mjukvaruprodukt), kan det vara värt att studera riktlinjer som är specifika för den typen av produkt som man vill skapa (exempelvis gränssnittsdesignriktlinjer för Microsoft Windows, eller Apple). Det finns också rekommendationer som handlar om tillgänglighet av olika typer av produkter och system för användare med funktionsnedsättningar.

Användbarhets- och användarorienteringsstandarder kan delas upp i tre huvudsakliga kategorier:

1. Produktens användningskaraktäristika (hur bra användare fullgör uppgifter med produkten, samt hur nöjda de är med det)
2. Produktens gränssnittsattribut (design av gränssnittet och interaktion)
3. Utvecklingsprocess (aktiviteter som utförs under produktutveckling)

Vissa standarder, exempelvis de som relaterar till mjukvara i ISO9241, definierar ett fåtal obligatoriska krav men definierar istället riktlinjer och villkorskrav. När dessa standarder används är det speciellt viktigt att ha en bra förståelse för produktens sammanhang, användarnas karaktäristika, uppgifter och krav.

1. Standarder som hanterar produktanvändningskaraktäristika

ISO 9241-11 (1998) Riktlinjer för användbarhet

En central standard inom användbarhet som förklarar hur man ska identifiera den information som är nödvändig att ta hänsyn till vid specifikation eller utvärdering av användbarhet. Detta görs i termer av mätetal för användarens prestation och tillfredsställelse. Riktlinjer framställs som beskrivning av sammanhanget för produkten (hårdvara, mjukvara eller tjänst) och lämpliga mätetal för användbarhet. Standarden inkluderar en förklaring för hur användbarhet hos en produkt kan specificeras och utvärderas som en del av ett kvalitetssystem (exempelvis ett som är anpassad till ISO 9001).

ISO 9241-11 definierar användbarhet som:

"Den grad i vilken specifika användare kan använda en produkt för att uppnå ett specifikt mål på ett ändamålsenligt, effektivt och för användaren tillfredsställande sätt i ett givet sammanhang."

Andra relevanta standarder är:

• ISO/IEC 25010 (2011) Systems and software engineering - Systems and software Quality Requirements and Evaluation (SQuaRE) - System and software quality model

2. Standarder som hanterar produktens gränssnittsattribut

Dessa standarder hanterar karaktäristika hos produkten och kan användas för att specificera och utvärdera detaljer i gränssnittet hos produkten samt hur det fungerar. Det som är viktigt att notera är att standarderna måste översättas och tillämpas baserat på sammanhanget hos den specifika produkten i fråga.

ISO 9241-1 (1997) Ergonomiska krav för kontorsarbete med bildskärmsterminaler - Allmän introduktion
Denna del introducerar fler-delsstandarden ISO9241, som avser ergonomiska krav för användning av VDT:er (Visual Display Terminals) för kontorsrelaterade uppgifter, samt förklarar några av de underliggande principerna. Den ger viss ledning till hur standarden ska användas och beskriver hur överenstämmelse med delar av ISO 9241 bör rapporteras.

ISO 9241-2 (1992) - Vägledning i arbetsuppgiftskrav
Denna del hanterar designen av uppgifter och arbeten som innebär arbete med VDT:er. Den ger ledning till hur uppgiftskrav kan identifieras och specificeras med individuella organisationer och hur uppgiftskrav kan inlemmas i systemdesignen och implementationsprocessen.

ISO 9241-1xx-serien - Programvaruergonomi
Dessa delar berör olika aspekter av interaktiva system som påverkar användbarheten och gäller applikationsprogramvaror (inklusive webbaserade applikationer), operativsystem, inbyggda programvaror, mjukvaruutvecklingsverktyg och hjälpmedel.

• Del 100: Översikt av ISO 9241 standarder för programvaruergonomi
• Del 110: Interaktionsprinciper
• Del 112: Principer för presentationen av information
• Del 125: Vägledning för visuell presentation av information
• Del 129: Vägledning för programvarans individualisering
• Del 143: Formulärbaserad dialog
• Del 151: Vägledning för webbgränssnitt
• Del 154: Talsvarsapplikationer
• Del 161: Vägledning gällande visuella element i användargränssnitt
• Del 171: Programvarans tillgänglighet - Vägledning

(Den tidigare ISO 9241-10 Interaktionsprinciper, ISO 9241-12 Presentation av information och ISO 9241-17 Dialoger för formulärhantering har ersatts av delar i ISO 9241-1xx-serien ovan.)

ISO 9241-3xx-serien - Elektroniska bildskärmar och relaterad hårdvara
Dessa delar specificerar ergonomiska krav för bildskärmar som säkerställer att de kan läsas bekvämt, säkert och effektivt för att utföra kontorsuppgifter. Även om det specifikt handlar om skärmar som används på kontor, är det lämpligt att specificera det för de flesta applikationer som kräver användning av generella skärmar i en kontorsliknande miljö.

• Del 300: Introduktion till krav för elektroniska bildskärmar
• Del 302: Terminologi för elektroniska bildskärmar
• Del 303: Krav på elektroniska bildskärmar
• Del 304: Elektroniska bildskärmar - Provningsmetoder för användarprestation
• Del 305: Elektroniska bildskärmar - Metoder för optisk provning i laboratorium
• Del 306: Fältbedömningsmetoder för elektroniska bildskärmar
• Del 307: Elektroniska bildskärmar - provningsmetoder för analys och kvalitetssäkring
• Del 308: SED-skärmar (surface conduction electronic emitter displays)
• Del 309 (TR): Organiska light-emitting diode (OLED) skärmar

(Den tidigare ISO 9241-3 Visual display requirements, ISO 9241-7 Krav på reflekterande skärmar, ISO 9241-8 Krav på bildskärmsfärger och ISO 13406 Ergonomiska krav på kontorsarbete med platta bildskärmar har ersatts av delar i ISO 9241-3xx-serien ovan.)

ISO 9241-4xx-serien – Inmatningsdon
Dessa delar specificerar ergonomiska principer och designvägledning för följande inmatningsenheter: tangentbord, möss, "puckar", joysticks, styrkulor, styrplattor, surfplattor och "overlays", beröringskänsliga skärmar, styluspennor, ljuspennor, röststyrda enheter och geststyrda enheter. (Tangentbordslayouter behandlas separat i olika delar av ISO/IEC 9995: 1994 Information Processing - Keyboard Layouts for Text and Office Systems).

• Del 400: Vägledande principer, introduktion och generalla krav på design
• Del 410: Designkriterier för inmatningsdon
• Del 411 (TS): Utvärderingsmetod för utformning av inmatningsdon

(Den tidigare ISO 9241-4 Krav på tangentbord och ISO 9241-9 Krav på inmatningsdon förutom tangentbord har ersatts av delar i ISO 9241-4xx-serien ovan.)

ISO 9241-5 (1998) - Krav på arbetsplatsutformning och arbetsställningar
Ergonomiska krav på en bildskärmsarbetsplats som tillåter användaren att inta bekväma och effektiva arbetsställningar.

(Denna del kommer i framtiden att ersättas av delar i 9241-5xx-serien.)

ISO 9241-6 (1999) - Krav på den fysiska miljön
Ergonomiska krav på arbetsmiljön där bildskärmar ingår, så att inte belysning, buller eller klimatfaktorer utgör en källa till belastning, och för att stödja effektivt arbete.

(Denna del kommer i framtiden att ersättas av delar i 9241-5xx-serien.)

ISO 9241-9xx-serien – Taktil och haptisk interaktioner
Dessa delar specificerar ergonomiska principer och designvägledning för taktila och haptiska hårdvaru- och mjukvaruinteraktioner.

• Del 910: Ramverk för taktil och haptisk interaktion
• Del 920: Vägledning vid taktil och haptisk interaktion

(Den tidigare ISO 9241-4 Krav på tangentbord och ISO 9241-9 Krav på inmatningsdon förutom tangentbord har ersatts av delar i ISO 9241-9xx-serien ovan.)

ISO 9241-13 (1998) - Användarvägledning
Rekommendationer för utformning och utvärdering av attribut eller hjälpmedel för att vägleda användarna inom gränssnittet, inkluderande prompter (korta meddelanden / sufflörtext), återkoppling, status, hjälpfunktioner och felhantering.

ISO 9241-14 (1997) - Menydialoger
Ergonomisk utformning av menyer i människa-datordialoger. Rekommendationerna inkluderar menystruktur, navigering, valmöjlighet och utförande samt menypresentation (genom olika tekniker inklusive fönsterhantering, paneler, knappar, fält etc.).

ISO 9241-15 (1998) - Kommandospråksdialoger (UPPHÄVDA)
Ergonomisk utformning av kommandospråk i människa-datordialoger. Rekommendationerna inkluderar kommandospråksstruktur och syntax, kommandoframställningar, inmatnings- och utmatningsöverväganden, återkoppling och hjälp.

ISO 9241-16 (1999) - Direkthanterande dialoger (UPPHÄVDA)
Ergonomisk utformning av direkthanterande dialoger. Rekommendationerna inkluderar hanterandet av objekt, utformning av metaforer, objekt och attribut. Denna del täcker de aspekter på "grafiska användargränssnitt" som är direkthanterade och som inte täcks av andra delar av ISO 9241.

ISO 9241-151 (2008) - Vägledning för webbgränssnitt (UPPHÄVDA)
Ger ett flertal specifika principer för utformning av webbsidors gränssnitt. Dessa är uppdelade i: övergripande designbeslut och strategier, utformning av innehåll, navigation och presentation av innehåll.

ISO 9241-171 (2008) - Programvarans tillgänglighet - Vägledning
Ger vägledning för hur man kan uppnå tillgänglighet i programvarors gränssnitt på jobbet, i hemmet, i undervisningen och på offentliga platser. Den inkluderar användare med olika grader av fysiska, sensoriska och kognitiva förmågor, men även äldre och användare med tillfälliga handikapp.

(Den tidigare ISO TS 16071 Guidance on accessibility of human-computer interfaces har ersatts av ISO 9241-171)

Andra relevanta standarder är:

• ISO 6385 Ergonomic principles in the design of work systems
• ISO 11064 Ergonomic design of control centres
• ISO 14915 Multimedia user interface design - Software ergonomic requirements
• ISO 20282 Ease of operation of everyday products
• ISO/IEC 10741-1 Dialogue interaction - Cursor control for text editing
• ISO/IEC 11581 Icon symbols and functions
• ISO/IEC 15910 Software user documentation process
• ISO/IEC 25062 Common Industry Format (CIF) for usability test reports
• ISO/IEC 62366 Application of usability engineering to medical devices

3. Standarder som hanterar produktutvecklingsprocessen

ISO 9241-210 (2010) Användarcentrerad design för interaktiva system [tidigare ISO 13407 (1999)]
Denna standard tillhandahåller riktlinjer för användarorienterade aktiviteter genom utvecklingslivscykeln av interaktiva datorbaserade system. Det är ett verktyg för dem som leder designprocesser och tillhandahåller riktlinjer för informationskällor och standarder som är relevanta för en användarorienterad ansats.

Den beskriver användarorienterad design som en multidisciplinär aktivitet, som innehåller ergonomiska kunskaper och tekniker med målsättningen att förbättra ändamålsenlighet och effektivitet, förbättra arbetsförhållanden och förhindra allvarliga effekter av användning på mänsklig hälsa, säkerhet och prestation.

Det finns fyra viktiga användarcentrerade designaktiviteter som ska planeras och äga rum för att införliva användbarhetskrav i utvecklingsprocessen. Dessa är:

• att förstå och specificera användningssammanhanget
• att specificera användarnas krav
• att ta fram designlösningar som möter användarnas krav
• att utvärdera designlösningar mot krav

Aktiviteterna genomförs på iterativ basis, där cykeln repeteras tills de specifika användbarhetsmålen har uppnåtts. Det ska finnas en plan som identifierar dels hur dessa aktiviteter kan integreras med andra utvecklingsaktiviteter, dels vilka personer som är ansvariga för dem.

Förstå och specificera användningssammanhanget
Detta ska rikta uppmärksamhet på följande viktiga aspekter:

• De tilltänkta användarnas karaktäristika
• De arbetsuppgifter som användare kommer att utföra
• Den tekniska och organisatoriska miljö där användare ska använda systemet

Specificera användarnas krav
Här ser man till de krav som användare och organisationen ställer i relation till sammanhangsbeskrivningen (1) och det bör:

• Identifiera hela skalan av relevanta användare och andra som berörs av designen
• Sätt upp en tydlig redogörelse för målen med användarcentrerad design
• Upprätta en passande prioritering för de olika kraven
• Sätt upp mätbara mål mot vilka den framväxande designen ska testas
• Få bekräftelse av användare eller av de som representerar deras intressen
• Inkludera lagstadgade eller rekommenderade krav
• Dokumentera hela förloppet

Producera designlösningar
Detta består av följande:

• Utveckla huvuddragen i designförslag med multidisciplinära input
• Konkretisera designlösningen genom användning av simuleringar, modeller, osv.
• Visa lösningen för användare och låt dem utföra arbetsuppgifter med prototypen
• Iterera processen tills designmålen är uppfyllda.

Utvärdera design gentemot ställda krav
Detta är ett viktigt steg som fastställer om användarnas och organisationens krav har uppnåtts och ger feedback som kan användas för att förbättra designen. Det finns ett antal olika utvärderingsmetoder, varierande i formalitet, stränghet och graden av användarinblandning - den lämpligaste metoden är avhängig av den utvecklade produkten, ekonomin och de tidsmässiga begränsningarna.


ISO 9241-220 (2019) Processer för möjliggörande, genomförande och utvärdering av människocentrerad design i organisationer
Denna standard beskriver processer som representerar god praxis för människocentrerad design och bygger på ISO 9241-210 som anger processmodeller för att tillhandahålla:

• potentialen att analysera en organisations förmåga att leverera och/eller underhålla ett system som uppfyller en erforderlig nivå av prestanda och kvalitet;
• en beskrivning av de faktorer som hindrar denna potential; och
• ett sätt att åtgärda sådana brister och minska riskerna för negativa konsekvenser.

Detta dokument kan användas för att:

• implementera människocentrerad design som en del av en systemutvecklings- eller upphandlingsprocess och/eller supportlivscykel;
• bedöma ett företags befintliga förmåga att utföra de människocentrerade processerna;
• förbättra tillämpningen av människocentrerad design som en del av en befintlig systemutvecklingsprocess;
• utveckla kompetens inom människocentrerad design.

En relaterad standard, ISO/TS 18152:2010, har en storre omfattning och presenterar en människa-system (HS) modell som används för bedömning av en organisations mognad för att utföra de processer som gör ett system användbart, hälsosamt och säkert - "ISO/IEC 15504-conformancy assessment". Den beskriver processer som behandlar människa-system problem och resultaten av dessa processer. Den beskriver praxis och arbetsprodukter förknippade med att uppnå resultaten av varje process.

(Den tidigare ISO ISO TR 18529 Human-centred lifecycle process descriptions har ersatts av ISO 9241-220.)